Aura 33 000 dagar

“Skånskt 80-tal och figurer i fri luft” av Karin Hasselberg och Cecilia Wendt.

En apparat inte större än en videoprojektor förflyttades till platserna för Auras föreläsningar. Transparenta bilder placerades i apparaten vilka belystes med den inbyggda ljuskällan. Det projicerade undervisningsmaterialet visades i ett för tillfället mörklagt rum, till exempel på Grand hotell i Lund.

I verket har Karin Hasselberg och Cecilia Wendt listat föreläsningar vid Konstföreningen Auras årsstämmor från 1928 – 2009 och de beskriver: ”I arbetet med “Skånskt 80-tal och figurer i fri luft” har vi utgått från Auras arkiv vid Lunds stadsarkiv och frågan vad pedagogiska perspektiv i konsten kan vara. Som ett möjligt spår fann vi att konstföreningen, mer eller mindre konsekvent sedan starten 1928, bjudit in gästföreläsare till sina årsstämmor vilka ägt rum på olika platser i Lund. I protokollen finns att läsa att bilder visade med skioptikon ofta var en del av de tidiga föreläsningarna. Någon gång runt 1970, samtidigt som konstföreningen Auras årsstämma börjar hållas på Krognoshuset, verkar gästföreläsningarna vid årsstämman mer eller mindre upphöra. Istället är det konstföreningens pågående utställningar i Krognoshuset som lyfts fram i flera av de kallelser vilka finns bevarade i arkivet.”

Från redaktionen; ett citat från Wikipedia: ”Skioptikon (grekiskan skia, skugga, och optikos, ”som hör till synen”) eller diaskop är en projektor för genomskinliga bilder och föregångare till diaprojektorn.”

Det vikta huset av Lena Ignestam.

Namn på konstnärer i konstnärsgruppen genom Auras historia.

Det vikta huset av Lena Ignestam är ett artist-popup-kort i upplaga. Genom konstnären får vi veta att ”uttrycket popup-bok tillämpas på tredimensionella eller rörliga böcker, som ett samlingsbegrepp för böcker med pop-ups, transformations, tunnel-böcker, volvelles, klaffar, drag-flikar, pop-outs, pull-downs etc., olika tekniker som var och en fungerar på sitt eget vis.”

”Den rörliga boken har funnits sedan 1200-talet med flaps och så kallade volvelles, rörliga hjul – ett exempel på en tidig analog dator i papper. Man har spårat den första rörliga boken till 1240-talet då benediktinermunken Matthew Paris som skapade sin Chronica Majora, med volvelles,  som munkarna använde för att beräkna heliga dagar. Den katalanska mystikern och poeten Ramon Llull från Mallorca, inflikade också rörliga delar i sina böcker för att illustrera sina teorier i början av 1300-talet.

Det var främst volvelles som användes för  att till exempel göra astronomiska förutsägelser och kalkyleringar, skapa hemlig kod, och för att kryptera förmögenheter. 

1564 offentliggjordes en astrologisk bok med rörliga hjul med titeln Cosmographia Petri Apiani, som gjordes i en liten upplaga. Under de följande århundradena, när möjligheten att utföra obduktioner var begränsad,  använde också läkarkåren anatomiska böcker med olika lager och flikar för att undervisa om den mänskliga kroppen. Ett annat exempel är från 1700-talet – den engelska landskapsdesignern Capability Brown använde klaffar för att illustrera ”före och efter”- utsikter i sin design. 1775 publicerade Thomas Malton A Compleat Treatise on Perspective in Theory and Practice, som är den tidigast kända kommersiella pappersmekanism-boken. Den innehåller popup-fönster som aktiverades genom att dra i snören som bildade geometriska former för att underlätta för läsaren att förstå begreppet perspektiv .”